Länge sen sist

Kära blog! Det känns som om det var tusen år sen jag skrev sist. Jag måste få spotta ur mig meningslös text om mitt liv snarast!

=p Jag har ingen aning om vart jag borde börja, men jag tänker börja med att säga att jag inte kom in på Beckmans Design högskola. Jag var mer än förberedd på just det, men nu (ca en vecka efter att jag fick beskedet) inser jag vilket slag mitt självförtroende fick av att inte komma in. Det räcker inte att veta att det är hundratals sökande varje år och att jag fortfarande är ung och har mycket mer att lära. Jag ville vara bäst! Det är tur att det är ett år kvar tills nästa gång för jag kommer behöva tid att lappa ihop min övertygelse igen. Jag vill fortfarande sy en hel del av det som jag ritade i arbetsproverna, vilket jag ser som ett gott tecken på att jag inte krossade den lilla designern i mig helt och hållet.

Jag ska förhoppningsvis få visa er alla mina kreationer nu till hösten, om jag hinner sy vill säga. jag har knapt sett mitt rum och mitt hem på 7 månader nu. Jag inbillar mig att jag har tid till att sy, men egentligen så förstår jag inte hur jag ska kunna ha det eftersom jag aldrig är i närheten av en symaskin. Iaf inte en som jag kan sitta vid tolv timmar i sträck varje dag i en månad, vilket är den tid jag kommer att behöva för att sy allt det som jag hade tänkt. Men, men jag antar att man inte kan få allt. =)

Hmm, min sommar fram tills nu har bestått av jobb, skitstora alien flugor (!), en liten ö full av trevliga människor och en hel crapload of åkande. Jag vågar inte räkna på hur, många mil jag har åkt sen början av Juli. Det har varit både jobbigt och roligt den här sommaren och jag förväntar mig en massa tid med er resterande delen av den. ^^

Jag har speciellt saknat Da- Ryun och Jocke. Jag har saknat våra pratstunder. Ni känner mig. Jag kommer på mig själv hela tiden med att tänka på framtidshuset eller när vi spelade Eon mitt i natten en gång när vi tältade, och Leojs "säl" tröja som två av oss tjejjer kunde klämma in oss i. =D Eller när vi övade inför Cabarén. -RUSH hette vi va?- Men mest av allt tänker jag på pankakor med äppelmos... Det är liksom min symbol för den bästa tiden vi hade i karlstad. När vi tre knappt hade en km mellan varje hus. Tio minuter och man var framme. ^^

Jag tänker föreslå att vi tre, och bara vi tre, ägnar en helg åt att snacka och bara vara vi.

Det borde finnas mer att säga...